En höstkväll

En kopp te står på mitt skrivbord. Ute är det redan skymning och klockan är inte mer än åtta. En sommar går fort i Swedentown.
Jag har inte skrivit på länge. Orden tog slut där ett tag. Men så hittade jag ett här och ett där. Tankarna började vandra i andra korridorer än jobbrelaterade, något som inte hänt på väldigt länge. Jag har glömt (om jag någonsin visste det) hur intensivt det är att börja ett nytt jobb. Hur mycket mental hårddisk-yta som nya uppgifter tar upp. I mitt fall behövde hårddisken uppgraderas rejält och det tog veckovis. Först nu, efter mer än två månader drömmer jag åter fantasifulla drömmar som inte har med mitt arbete att göra. Ett tag drömde jag inte alls, bara sov, som en björn på vintern som inte kan få nog av sömn.
Bäst tycks tankarna flyga omkring i mitt halvsovande tillstånd när jag sitter på bussen på väg hem på eftermiddagen. Då får jag uppenbarelser om det viktiga i livet; hur dyrbart det är att ha goda vänner, hur innerligt god en äppelpaj kan vara och vikten av ett par sköna skor... Något mindre inspirerande är det på morgonens bussresa, då sitter jag mest och försöker få några minuters extra vila istället för dom där minuterna mellan klockan fem och halv sex då jag kämpat som mest med att vakna (oftast i ett alltför ljust badrum och i en alltför varm dusch).
Men nu är det kväll och jag sträcker mig efter fönsterlampans knapp. Dags att varva ner, planera för morgondagen och njuta av en stunds stillhet. Ute hörs bara en svag bris i trädens alltmer gulnande löv och det mjuka dunsandet av övermogna äpplen som landar på den mossiga gräsmattan. Det är kväll en tidig höst i Swedentown.