Det är lustigt hur vissa saker kommer i grupp. Vissa företeelser, händelser, objekt tycks ofta komma i plural snarare än i singular. Vad det kommer sig vet jag inte, men det är lite förbryllande minst sagt.
Hästar och hundar och fåglar gör det ju givetvis, men det beror ju på att dom är flockdjur. Det verkar vi människor också vara i och för sig...
Alla som någon gång jobbat i affär vet hur det kan vara stilla och lugnt en lång stund och så plötsligt, helt oväntat, kommer en hel skock med kunder och alla vill prompt ha hjälp direkt och blir otåliga när man inte kan serva alla samtidigt.
Förra vintern började sent, men när snöfallet väl satt igång kom det ena efter det andra i rask takt. Det kom så många att dom till slut liksom flöt in i varandra och blev ett enda stort vitt fluffigt kaos. Ungefär som kunderna i butiken brukade vara...
Samma sak med förkylningar; har man väl fått en kan man ge sig den på att den snabbt avlöses av nästa och nästa.
I nästan exakt ett år nu har jag försökt få tag på ett jobb. Jag har sökt dussintals och åter dussintals. Nära och långt borta, roliga och tråkiga, krävande och lätta, korta och långa. Men inget hände. Inom loppet av två dagar förra veckan blev jag kallad till två intervjuer på två olika jobb inom rimligt pendelavstånd. Samtal nummer ett var ju roligt nog, men när telefonen ringde igen dagen därpå blev jag väldigt överrumplad. Nu, fem dagar senare har jag ett jobb för resten av året. Ett roligt jobb, ett sådant som jag letat efter hela året, ett jobb som jag kommer att ha jättestor användning av framöver.
Så tro nu inte att jag klagar över saker/ting/företeelser/händelser som kommer i plural; nej, inte alls, dom gör mig bara förundrad. Och, i detta senare, mest aktuella fallet, också väldigt väldigt glad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar