Med full fart genom livet

Nästan varje morgon när jag sitter på bussen ser jag på avstånd ett äldre par gående på en grusväg med gå-stavar och reflexvästar. Det varierar lite var någonstans på vägen de befinner sig, men det är alltid på samma grusväg; en lång och rak väg som sträcker sig över ett öppet fält utan något som helst vind eller regnskydd. Det är väl inte något speciellt med detta, men när jag ser dom är klockan bara sju på morgonen. Ändå är dom ute och motionerar. Kanske är deras brevlåda belägen nära stora vägen och dom måste gå flera kilometer för att hämta morgontidningen... Kanske har dom redan varit vakna i två timmar. Det ligger flera stora gårdar alldeles i närheten och om dom bor på någon av dessa har dom förmodligen varit mjölkbönder en gång i tiden och därmed är dom kanske vana vid att vakna tidigt. I avsaknad på kossor att mjölka blir det till att ta en morgonpromenad innan dagen sätter igång på allvar.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla gånger jag jobbade i butik som pensionärerna stod och bankade på ytterdörren innan vi öppnade. Med näsorna tryckta mot glaset blängde dom på oss medan vi försökte göra klart vad vi skulle innan portarna slogs upp. Väl inne blev det nästan slagsmål om kundkorgarna ibland. Tänk att sjuttioåringar kan vara så pigga och rentav aggressiva. Men det är klart, dom hade nog redan varit uppe i tre-fyra timmar och nu tvingades dom stå där och vänta medan ett gäng ungdomar höll dom utelåsta! Att dom sedan bara skulle ha en liter mjölk och en påse skorpor spelade mindre roll, här var det tiden som räknades. Nåde den som öppnade dörrarna trettio sekunder för sent. För att ha så mycket tid som dom hade var dom fruktansvärt otåliga om något tog lite för lång tid.
Med viss bävan undrar jag om jag kommer att bli likadan när jag blir äldre. Lika otålig. Lika hetsig. Apropå hetsig. Ikväll tittar vi på Italien som möter Paraguay. Om Italien lever upp till sitt rykte lär det bli en hetlevrad tillställning.