växel hallå hallå hallå!

Vår telefon håller på att dö. Den har sprakat lite då och då ganska länge, men nu klipper den helt sonika bort två av tre stavelser som personen i andra änden säger och det gör det lite svårt att förstå. Konversationerna blir lite upphackade och längre som en konsekvens av detta. Men det är väl inte så mycket mer att begära av min gamla telefon som hängt med ett bra tag och dessutom bott i en kartong i stort sett de senaste fyra åren. Även gamla telefoner behöver pensionera sig någon gång. Gissar att maken blir ganska glad åt utsikten att köpa en ny. Som han fnissade när jag packade upp min fina vita telefon ur flyttkartongen! Går den att ringa på?! frågade han något skeptiskt. Jajamensan! svarade jag. Och jag hade ju rätt, åtminstone i ett par tre månader...
Eftersom vi är sådana dinosaurier som fortfarande använder fast telefoni (mest för att utlandssamtal blir mycket billigare med en fast telefon) behöver vi ju ha en fungerande telefon utöver våra mobiler. Så, vare sig vi vill eller ej, blir det väl till att ta sig till en elektronikkedja igen och försöka hitta en inte alltför dyr talapparat. Jag, som aldrig köpt en egen telefon förut förutom min senaste mobil (mina föräldrar inhandlade vår nuvarande fasta telefon och innan dess hade jag någon variant med sladd som dom säkert också köpt en gång i tiden), föreslog att vi skulle skaffa en kobra-telefon, men eftersom reaktionen från min käre man blev ungefär likadan som när jag visade honom vår nuvarande, så blir det nog en flashig grå sladdlös variant, utan minsta karaktär, men som fungerar bra att ringa med. Och det är ju ändå det viktigaste med en telefon. Men kanske kanske att vi kan skaffa en röd ändå...