Att skjuta upp saker gör sällan att dom försvinner

Svenska hockeylandslaget har just säkrat ett vm-brons och Tjeckien är i full färd med att försöka slå Ryssland i finalen. Jag varken tittar eller lyssnar på någon av matcherna. Det är inte likt mig, men har man ingen tv så har man inte. Visst är radiosporten inte så tokig, men den är lite svår att kombinera med juridikstudier, särskilt när man ska försöka lära sig nåt...
Apropå ingenting så har jag tänkt i flera dagar att jag ska gå och tvätta mina glasögon. Men inte har jag gjort det än. Nu sitter jag här framför datorn och får vinkla huvudet så att jag ser mellan de suddiga fläckarna som sprider ut sig på mina glasögon likt vattenpölar en regnig försommardag. Kanske att det händer ikväll. Någon gång borde jag ju få nog av att se världen suddig. Jag tänker hela tiden att jag ska strax gå och tvätta dom, men först ska jag bara kolla upp den där grejen eller vattna blommorna eller äta ett äpple eller gå och hämta tidningen. Varför alla dom där andra sakerna har högre prioritet än att kunna se ordentligt, tja, det har jag inget vettigt svar på. Lathet är väl ett svar, men inte ett särskilt vettigt sådant.
Jag är tyvärr ganska bra på att skjuta upp saker. Åtminstone småsaker, sådana där som inte behöver göras vid en viss tidpunkt eller som man måste åtgärda direkt annars får det svåra konsekvenser. Sätta upp tavlor till exempel. Det har jag tänkt göra i sisådär tre månader nu. Igår fick vi faktiskt upp en väggbonad på en av vardagsrumsväggarna, men sen var det stopp. Inga tavlor än. Att kasta allt emballage vi fick med våra senaste IKEA-inköp är ytterligare ett exempel. Det ligger fortfarande uppe i ett vakant vindsförråd och samlar damm. Där tycker jag dock att jag borde kunna ursäktas lite. Det är inte helt lätt att bli av med jättelika pappkartonger och gigantiska bollar av hoprullad plast när man har en bil som är lika stor som Mr Beans... Det faktum att vi numera inte har någon bil alls, gör det ännu lite svårare.
Men ändå. Jag borde verkligen vara bättre än så här. Planera mitt liv på ett smartare sätt. Ta tag i grejerna direkt. Det finns ju ingen bra anledning att vänta. Då slipper jag ju också känna mig skyldig för att jag släpar fötterna efter mig och jag slipper kisa med ögonen för att se ordentligt...
Ja, nu får det bli skärpning! Nu går jag och tvättar mina lortiga glasögon! Jag ska bara gå och hämta tvätten först...