Tala högre, håll telefonen intill din mun!

Mysteriet med checken från telia är löst. Idag kom fakturan ifråga med posten och istället för att låta bli att skicka mig nästa månads fakturor hade man helt enkelt dragit av min "argabrevet-rabatt" från en liten faktura vilket gjort att dess belopp blivit rejält i minus. Därav checken. Som jag för övrigt måste gå till en coop-butik för att lösa in, så det lär kanske dröja ett tag. Eller inte.
Dagen har i stort sett gått på rutin, som vanligt upptagen med siffror, som vanligt sittandes på bussen hit och dit medan jag försöker låta bli att höra bakomsittande personers samtal, vilket är i princip omöjligt har jag upptäckt, trots musik på i hörlurarna.
Nu senast var det ett par unga grabbar som diskuterade sina alkoholvanor... Det kändes som ett ganska privat samtal att föra på en buss där vem som helst kan sitta och lyssna, men det tyckte tydligen inte dom. Maken kom med tesen att det kanske beror på ett allt ökande mobilpratande; att man är så van vid att prata högt och tydligt med någon på stan, på bussen, på jobbet om allt från jobbiga barn till pojkvänner till middagsmat och, för vi är ju trots allt i Sverige, vädret, att vi inte längre bryr oss om vem som hör vad. Kanske är det också ett uttryck för hur intressant man är som person och hur dramatiskt man kan få sitt liv att framstå för en massa främlingar. Som att det finns status i att avslöja sina innersta hemligheter offentligt. Tja, i tv kallas det ju underhållning, så varför inte på bussen på väg hem från jobbet..?
För mig som in i det längsta vägrade att ha mobiltelefon - jag skaffade en först när det var något jag absolut behövde i mitt arbete - är detta ett ganska nytt territorium. Jag skulle aldrig i livet vilja diskutera livets viktigheter eller ens oväsentligheter över telefonen på en plats där vem som helst kan lyssna på mig. Inte för att jag har en massa hemligheter eller saker att skämmas för, men helt enkelt för att jag nog är en ganska privat person. Och för att jag inte tycker att andra ska behöva lyssna på vad jag tänker köpa till middag eller hur jobbig min chef var just idag. Det är av respekt för andras privata sfär lika mycket som min egen som jag nästan bara nyttjar min mobiltelefon som en textmaskin. Och väckarklocka. Som jag ska ställa nu. Snart åtta. Dax att sova!