Regnet står som spön i backen och det smattrar hemtrevligt på våra lortiga fönsterrutor. Ser ut som att det inte blir någon fönsterputs den här helgen heller... Någon har klippt gräsmattan i parken utanför vårt hus idag för första gången i år. Det ser prydligt ut. I stan där jag jobbar luktade det landet idag, någon lantbrukare med marker nära stan hade spridit gödsel på sina åkrar och det luktade ända in i vårt arbetsrum. Hemtrevligt tyckte jag, men jag tvivlar på att mina kollegor höll med.
För mig kommer gödsel-doften (!) alltid att vara synonym med barndomsminnen och positiva sådana. Minnen om hur jag och min syster och kusin lekte på höskullen i lagården (att vi inte bröt benen!) eller vadade genom havren i spannmålslagret, lät kalvarna slicka på våra händer (det kittlade så härligt) och lekte kurragömma i den stora trädgården. Sommarlov på landet var precis allt vad man behövde. Ren lycka. Åtminstone upplevde jag det så.
Varje dag sitter jag på bussen och tittar ut på perfekta åkrar i olika färgskalor från mörkt kaffebruna till ljusgröna. Böljande marker, någon enstaka fågel som seglar därovan på jakt efter något ätbart. I morse såg jag en vackert röd räv som traskade längs med en bäck. Landskapet ter sig så fridfullt när man betraktar det på håll. Förmodligen får man radikalt annorlunda associationer när man vet hur mycket arbete som ligger bakom (och framför) dessa perfekta åkrar, men för mig utstrålar de ändå bara lycka. Någon bonde lär jag aldrig bli, men jag uppskattar dom som är det och på sätt och vis avundas jag dom också. Att bokstavligen få skörda frukten av sin möda, det måste vara en ovanligt tillfredsställande känsla. Fast vid det laget är man nog mest trött och glad att det är över och klart...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar