För kung och hosterland!

Klockan är inte ens kvart i åtta på kvällen men jag skulle kunna gå och lägga mig. Detta beror nu inte på att jag jobbat så oerhört hårt idag eller att jag sprungit många långa kilometer efter maten (jag har gjort mycket lite av bådadera), utan endast på att jag hostat mig igenom denna vackra majdag. Just nu är jag den där irriterande människan som sitter och hostar oavbrutet hela dagen på kontoret. Den där jobbiga människan som man tycker lika gärna kunde ha stannat hemma istället för att sitta här/där och störa alla. Visst, det hade varit ganska skönt att hålla sig hemmavid idag, men utöver hostan så mår jag ändå rätt så bra, åtminstone bra nog för att orka sitta på en kontorsstol hela dagen och knappa in siffror. Dessutom vill jag ju jobba. Jag har ju inte gjort det på så länge och jag har verkligen inte lust att vara hemma (utan lön!) om jag kan låta bli. Så mina stackars arbetskamrater får nog försöka stå ut med mitt oväsen.
Idag, blott en månad innan det stora prinsessbröllopet har värmen äntligen kommit till Swedentown. Jag lämnade vinterjackan hemma idag för första gången på, ja, över ett halvår! Efter jobbet såg jag otaliga människor i kortärmat och vissa hade till och med shorts på sig. Gissar att dom också kommer att hosta som jag inom kort, men samtidigt förstår jag dom. Så utsvulten på sol och värme som jag är efter den här långa vintern så har jag god lust att ta en filt och gå ut på gräsmattan och vila där en stund. Men nu sitter jag ju här, hostandes, framför datorn och knappar istället. Driven av tvånget att skriva åtminstone några rader, extra pressad av det faktum att jag inte skrev något igår. Men alldeles alldeles strax kommer den här bloggen att ta slut och då ska jag vila på min egen gröna matta här i vårt soliga hem...