Mannen som kunde tala med grävlingar...

Jaha ja. Tiden går fort när man har roligt. Ibland går den fort när man inte har så roligt också. Jag har tillbringat de senaste två dagarna nedbäddad i sängen, med hosta så intensiv att den gick att omvandla till energi nog skulle kunna driva en karusell en dag eller två. Nu har jag dock fått hostmedicin och den verkar faktiskt funka och jag hostar nästan inget längre. Nu är jag bara rejält förkyld och har inget som helst smak- eller luktsinne. Det är ganska intressant att äta riktigt stark mat utan att känna smak, man känner att det är varmt i munnen, men det blir aldrig samma känsla av hetta som när smakerna går att identifiera. Torsdagen och fredagen (som för övrigt var min födelsedag; jättekul att ligga hemma sjuk på sin födelsedag) var också dagar med rejäla åskväder här i Swedentown. Det mullrade till och från hela dagarna och stundvis öppnade sig himlen så till den grad att skyfallet fick tankarna att gå till Noa och arken...

Apropå det så såg jag en rolig t-shirt häromdagen med en bild av Noa och en rad djur som stod uppradade redo att gå in i arken. Längst bak i kön stod en jättelik dinosaur. Bildtexten löd: Noas dilemma... Detta fick mig också att tänka på hur det gick till egentligen när alla djuren skulle in i arken. Stod dom verkligen uppradade snällt och fint i par beredda att gå in i en jättestor träbåt? Låter lite misstänkt tycker jag. Det var ju inte särskilt många tama djur som skulle ombord. Fick Noa och hans söner tillbringa mycket tid med att jaga och fånga in alla de djur som skulle med? Som tidigare ponnyryttare vet jag hur svårt det kan vara att få en liten envis häst att komma när man vill att den ska komma... Hur svårt måste det då inte ha varit med riktigt vilda djur som flodhästar och zebror, giraffer och bufflar..? För att inte tala om ormar och insekter, grävlingar och hyenor. Som om utmaningen att bygga världens största båt inte var nog, dessutom skulle Noa få tag på alla kreatur också! Jag hoppas bara att tiden på arken var lugn och vilosam för stackars Noa, för vid det laget lär han ha varit ganska trött. Fast å andra sidan kanske djuren var smarta nog att känna lukten av regn i luften och insåg att om dom skulle kunna beta grönt gräs igen så fick dom nog se till att pallra sig ombord på den konstiga träkonstruktionen. Kanske var det så det gick till, även om jag tvivlar...

Själv känner jag ju som sagt inte någon som helst lukt idag, regn i luften eller annan, så jag ska nog ge mig ut på en promenad! Regnar det så regnar det...