Definitivt inte en evighetsmaskin

Stor dramatik infann sig under gårdagen. På ett ganska osannolikt ställe därtill. Inte hade det något med sport eller samhällshändelser att göra. Jag deltog inte i några demonstrationer eller upplopp och såvitt jag vet var det inte ens mitt fel att vad som hände hände.
Efter en efterlängtad sovmorgon åt vi frukost och gjorde oss klara för att gå och handla mat till kvällens middagsbesök. Jag satte igång en maskin tvätt som skulle vara klar lagom till att vi kom tillbaka hem. Iväg gick vi, handlade massor av godsaker och traskade hemåt med vårt tunga byte. Maken började packa upp varorna och jag gick ner för att byta tvätt i maskinen. Öppnade dörren in till tvättstugan och möttes av en skräckinjagande syn. Mitt på golvet låg tvättmaskinen med luckan ned mot golvet, sladden loss från vägguttaget och en liten pöl av vatten bredvid sig. Med lätt panik sprang jag uppför trapporna och informerade maken om att jag behövde lite hjälp... Vi lyckades lyfta upp maskinen och ställa den upprätt igen. Inget såg ut att vara trasigt, men knapparna och luckan hade skrapsår med grön golvfärg i sig. Luckan öppnade sig villigt och jag tog ut våra genomblöta lakan. Med viss nervositet satte vi i sladden i vägguttaget och ingenting hände. Maskinen var tyst och displayen mörk och släckt.
På något vis hade maskinen alltså vibrerat så häftigt när den centrifugerade tvätten att den klivit över kanten av sitt lilla betongfundament, tappat balansen och vräkt sig handlöst med "ansiktet" före i backen, varpå den, tack och lov, ganska korta sladden drogs ur vägguttaget och maskinen tystnade. Jag kan bara tänka mig vilken smäll det måste ha varit när den slog i betonggolvet. Våra stackars grannar... om dom var hemma. Våra lakan fick vi vrida ur för hand och sen hänga upp på tork och efter det fick jag det stora nöjet att ringa vår hyresvärd och berätta om dramatiken.
Vår resterande smutstvätt fick vackert åka tillbaka till tvättkorgen och det återstår att se när vi kan tvätta igen. För egen del lär jag nog vara lite nervös när jag nästa gång sätter igång en tvättmaskin. Mitt i all bedrövelsen kunde jag ändå inte låta bli att fnissa när maken antydde att det verkade som att tvättmaskinen försökt ta livet av sig själv genom att dödsstörta mot golvet. Det var onekligen så det såg ut när jag upptäckte den liggande till synes livlös på golvet. Inte visste jag att också tvättmaskiner kan bli deprimerade...