Matmonstret

Jaha, och vart tog den här dagen vägen då?!? Jag som skulle fixa och greja hemma efter jobbet. Laga middag och dammsuga. Kanske till och med tvätta lite om tvättmaskinen mot alla odds fungerade (det gör den inte än)... Men istället släpade jag mig hem från bussen, klättrade med darriga ben uppför trappen med famnen full av reklam (det enda brevbärarna tycks dela ut på måndagar) och slog mig ner vid köksbordet. En kastrull med pastavatten lyckades jag sätta igång på spisen, men sen tog det stopp. Min energi var helt enkelt slut. Vad skulle jag ha gjort om inte maken kommit hem som den räddande ängel han är och satt igång att laga middag?! Förmodligen hade jag proppat i mig alla kakor skafferiet hade att erbjuda och sedan somnat i en liten hög på golvet strax bredvid.
Jag tror inte att jag alltid har varit sådan här. Med sådan här menar jag att jag blir så akut hungrig så ofta. Ibland händer det på ett par minuter och då bara måste jag äta något snabbt, annars blir jag bara darrig och svag och tyvärr också ofta på dåligt humör. Som liten var jag rejält kräsen och mackor var det enda som jag alltid kunde tänka mig att äta, men inte ens mackor hade jag något stort behov av att äta. Nu äter jag i princip allt men är ändå nästan ständigt hungrig. Extremt snabb metabolism brukar maken kalla det och observerar att det måste vara något typiskt svenskt. Hur annars förklarar man vårt kolossala behov av fika..? Kanske ligger det något i det.
Visst är det gott med fika och det är en svensk tradition som jag gärna sprider runtom i världen, men samtidigt skulle jag tycka att det vore ganska skönt om hungerkänslorna kom lite pö om pö istället för på två röda. Dels blir det lite lättare att planera vardagen om man inte måste avbryta den för matpauser hela tiden och dels skulle jag inte behöva känna mig som en sådan vekling bara för att jag inte ätit på två timmar. Men nu har jag nyligen ätit både äppelpaj och glass och lite dessförinnan åt vi ju middag. Så nu behöver jag nog inte äta något förrän om åtminstone en dryg timme!