Torglördag

Lata jag har tagit det rejält lugnt i helgen. Igår var jag dock tvungen att gå upp tidigt för att åka till en grannstad för ett prov i min bokföringskurs. Det var det sista för kursen så nu är jag förhoppningsvis klar med den. Det var tyst och tomt på gatorna i både vår lilla stad och grannstaden. Bevisligen händer inte särskilt mycket före klockan nio på en lördag morgon. Enligt bussens tidtabell skulle jag komma fram exakt samma tid som mitt prov skulle börja så jag trodde att jag skulle bli lite sen. Men eftersom vi var totalt fyra personer på bussen så kom vi fram i god tid och jag hann promenera i normal takt (snarare än springa som jag varit inställd på att behöva göra) till provlokalen. På vägen dit gick jag på en gångbro över älven som tar sig in i staden från stora sjön. Det var blåsigt och iskalla vindar piskade vattnet till gråbrunt skum. De få båtar som låg förtöjda vid kajen gungade fram och tillbaka i vinden. Jag huttrade och skyndade på mina steg. Väl framme var det barmhärtigt nog varmt och skönt inne i vår lektionssal. Med viss möda lyckades jag knåpa ihop svaren på alla konteringsövningar och lämnade in provet med lättat hjärta en dryg timma senare.
Eftersom jag hade några minuter tillgodo innan jag behövde gå till busstationen gick jag en sväng in mot centrum. Märkligt vilken skillnad en timme kan göra i aktivitet och trafik. Nu var det bilar lite här och var och torghandeln var i full fart. En torghandlare höll fortfarande på att sätta upp sitt lilla stånd med bord och prylar och i farten lyckades han jaga iväg tre gräsänder som tills nyligen försökt ockupera den lilla gräsplätt strax bredvid där sagda torghandlare hade sin plats. Med förnärmade kvackanden vaggade de tre änderna därifrån och man kunde riktigt se hur de planerade sin hämnd. På andra sidan gatan stod ett stort vitt plasttält uppspänt med ballonger på hörnen och med medelålders fritidspolitiker i kulörta jackor med partiloggor ivrigt samtalande med de av de förbigående som ansåg sig ha tid på en lördag morgon att stanna och byta några ord. Så vitt jag kunde se var medelåldern ganska hög och där fanns ärtiga damer med alltför mycket smink och äldre herrar med gråsprängda skägg och osedvanligt långa ben. Runt hörnet ligger gågatan och där var det fullt med barnfamiljer och äldre. Barnvagnar och rullatorer försökte kompromissa om den lilla yta som fanns att gå på. För en gågata är där väldigt lite plats att faktiskt gå på, där är fullt av jättelika blomkrukor och parkbänkar och stora lyktstolpar och papperskorgar och diverse butikers skyltning som går långt ut i gångbanan i vissa fall. Jag kryssade mig målmedvetet fram, gjorde mitt lilla inköp på drygt 45 sekunder (Så ska shopping vara tycker jag! Inget drällande i onödan...) och begav mig sedan iväg mot busstationen. Ju längre bort från torget jag kom desto tystare och tommare blev det. Klockan var strax efter tio en isande kall lördag i maj och det märktes tydligt att jag befann mig i en liten stad. Frusen och trött satte jag mig på bussen som snällt tog mig hem till min egen lilla stad. En kopp te och en varm tröja senare kunde jag verkligen njuta av resten av en lat lördag.