Inspiration kan inhämtas från diverse olika källor. För egen del blir jag sällan så inspirerad som när jag hör ett vackert musikstycke. Inspirerad till vad? Tja, till att se framtiden an med hopp och tro. Till att börja skriva "The Next American Novel" som min man ofta hävdar att det är dags att skriva (oklart om han eller jag ska göra det...). Till att göra stordåd. Till att sitta och dagdrömma en lång stund. Inspiration för mig är nog helt enkelt något som släpper tankarna fria och som gör mig glad.
Jag har suttit en (halvlång/ganska kort) stund och försökt koncentrera mig på mitt bokföringsprov som går av stapeln imorgon bitti. Under tiden har jag lyssnat på musik skriven av Johann Johannsson, en fantastisk isländsk kompositör som gör musik som får hjärtat att nästan brista så vacker är den. Alltid när jag lyssnar på något som han skrivit blir jag uppfylld av ett slags lyckorus och jag förundras över att inte hela världen lyssnar på hans musik och på det viset blir glad och harmonisk.
Musiken är ju trots allt ett universalspråk som alla kan tillgodogöra sig och förstå, om än kanske på olika vis och med olika tolkningar och upplevelser som resultat.
Ibland önskar jag att mina föräldrar inte varit så snälla och tillmötesgående när dom tillät mig att inte börja i musikskola. Vad vet en nioåring om vikten av att lära sig att spela instrument?? Den nioåring som var jag hade inte den blekaste aning. Hur jag önskar att jag lärt mig spela piano! Tänk att ha förmågan att uttrycka sig på ett "språk" som alla i hela världen kan förstå och uppskatta. Lite avundsjuk kan jag bli ibland på dom som har den förmågan. Men då sätter jag på min favoritmusik och sätter mig ner en stund i lugn och ro och så mår jag genast bättre. Efter en lång arbetsvecka finns det inget som är så likt balsam för själen som isländsk sagomusik...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar