En Jona-dag

Varför känns vissa dagar som att dom är dubbelt så långa som andra? Idag var jag klar med allt jag tänkt göra hemmavid redan klockan åtta på morgonen. Efter det gick jag mest och väntade på att klockan skulle gå så att jag kunde ge mig iväg på dagens uppdrag. Detta uppdrag omfattade bland annat en shoppingtur, inklusive diskmaskins-fönstershopping(!), och en eftermiddag som barnvakt. Dessa sysslor hade i normala fall varit lätt gjorda och utan några som helst klagomål från min sida. Men idag var det så kallt ute! Och jag var så trött! Och så blev jag hungrig från den ena minuten till den andra och då var det goda humöret som bortblåst (som vanligt när jag blir hungrig...).
Som tonåring var jag en hängiven Anne på Grönkulla-entusiast och dagar som denna påminns jag om episoden då Anne färgade sitt hår grönt fast gårdfarisäljaren lovade henne att hennes hår skulle bli svart som korpen... Från vackert rött till alg-grönt! Inte någon värst trevlig förändring. Barska Marilla försökte trösta henne, samtidigt som hon försökte hålla sig för skratt, och jag tror att det var i samma veva som hon nämnde att vi har alla våra "Jona-dagar". Dagar då allt runtomkring inte verkar gå som vi tänkt det, när till och med vädret är grinigt och surt. Dagar när vi hamnar på helt fel plats och tvingas göra saker vi inte alls har lust med.
Missförstå mig inte nu, jag säger inte att min dag var hemsk, men den var lång och tröttsam. Jag gjorde inte så bra ifrån mig som jag hade velat. Min insats var lik Jonas; grinig och ovillig. Väl hemma igen, trött och stel och frusen, fick jag höra talas om ännu ett äktenskap som gått i kras. Vid sådana tillfällen inser man ju snabbt att mina bekymmer är ytterst världsliga och påminns om hur oerhört mycket jag har att vara tacksam för.
Så nu ska jag sluta vara grinig och trött (frusenheten har en kopp te redan tagit hand om) och istället ta en stund och räkna alla mina välsignelser. Tro mig, dom är många!!