Småsakernas bästa vän

Jag äger ingen handväska. Inte ens en liten en. Eller en stor. Inte ens en axelremsväska som man kan ha böcker i. Det enda i väskväg jag äger utöver min underbara stora resväska är en liten skinnryggsäck som jag fick någon gång på gymnasiet och som rymmer tre-fyra böcker och ett äpple. Den är helt ok om man behöver gå till biblioteket, men att ha den med sig på andra ärenden eller promenader känns lite pinsamt. Som att jag fortfarande tror att jag är sexton och naturare...
I Skottland hade jag åtminstone tre olika väskor (samtliga superbilliga och inte särskilt snygga, men dom funkade) som jag använde, men i vår utrensning av icke nödvändiga prylar (med icke nödvändiga menade vi sådana som vi inte hade lust att betala ytterligare 100 brittiska pund för att skicka till Sverige) fick samtliga väskor nya hem; second hand affären...
Men nu har det gått snart tio månader och fast jag egentligen inte tycker om handväskor så inser jag nu behovet av en. I natt drömde jag till och med att jag var i affären och skulle köpa en. Jag stod och vrakade och valde mellan två olika modeller. En mer tjejig och en sportigare och grön. Ni kan ju gissa vilken jag valde till slut.
För det mesta har jag alla mina viktiga saker i mina byx-, alternativt jackfickor. Men det ser lite gubbigt ut tycker jag. Visserligen har jag en liten tunn metallplånbok så den tar ju inte upp hela fickan som herrars plånböcker gärna gör, men det känns ändå inte så feminint att ha byxfickorna fulla med grejer. Rätt så obekvämt är det också. Dessutom är det ju så mycket man behöver ha med sig nuförtiden! Plånbok, telefon, iPod, lypsyl, en bra bok, frukt eller godis (för mig som oväntat och hastigt blir hungrig på tre röda sekunder), gärna en extra tröja (eftersom jag oftast fryser)...ja, listan på saker som man inte får plats med i fickan på mina jeans kan bli ganska lång.
Så ja, jag borde nog skaffa mig en väska snart. Om inte annat för att det känns lite patetiskt att drömma om väskinköp...