Det passerar många hundar utanför mitt fönster varje dag. Vissa känner man igen mer än andra, de går där tre-fyra gånger per dag. Andra dyker bara upp sporadiskt, då matte eller husse orkat sig på en lite längre promenad än vanligt. Mina favorithundar är terriers. Jag är speciellt förtjust i dom för att dom alltid ser ut som att dom travar genom livet bergsäkra på att nåt kul strax kommer att hända. Dom är så säkra på det att dom redan börjat glädja sig åt det.
En nykomling på scenen utanför mitt fönster är den stora pudeln som är ute och går med två små flickor då och då. Ja, det är ganska uppenbart att det är hunden som styr vart färden bär. Men samtidigt hoppar den omkring på skaren och ser mer än förtjust ut över att få dela en promenad med två små människobarn. Dagens bästa var dock blandrasvovven som bara älskade snön!! Så fort de lämnade den upptrampade stigen dök hunden ner i snön och rullade runt och frustade och gnuggade in snön i pälsen och bara njöt! Livsglädje hade hon gott om den lurviga damen.
Ibland önskar jag att jag var mer som en hund. Dom är ju så duktiga på att leva i nuet. Bäst att äta allt man kan nu, för vem vet när man får mat igen?! Bäst att dra så mycket i kopplet jag bara orkar för annars kanske jag måste gå hem igen snart!! Hundar gör allt ordentligt, även om det så är att sova hela dagen eller att tugga sönder en sko. Jag borde vara mer lik en hund, vara mer rakt på sak och hängiven till det och dom jag tycker om. Leka mer. Glädjas mer. Livet är kort, även i hundår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar