Somliga går med trasiga skor

Jag var ute och gick en sväng idag. Smågatorna är fortfarande täckta av ett tjockt lager av blankis så det är lite lurigt att ta sig fram. Särskilt i mina spanska naturalista-kängor som verkligen inte är gjorda för kallt klimat. Men sköna är dom i alla fall. Inköpta i skobutiken i bottenvåningen av vårt bostadshus i St Andrews för ett par år sedan är dom för närvarande mina favoritskor, trots sina hala sulor.
Eftersom det tog mycket längre för mig att gå än det gör när jag inte behöver beakta varje steg jag tar på grund av all is hade jag gott om tid att fundera...
Vart går folk för att köpa skor i det här landet? Skoaffärer givetvis. Så mycket förstår jag. Men skor är så dyra här. Jag har inte lust att lägga en tusenlapp på ett par vanliga promenadskor. Om dom är billiga så beror det förmodligen på att dom designats för att hålla max en säsong så att man måste komma tillbaka nästa år och köpa ett nytt par. Smart försäljningstrick, men inget jag uppskattar.
Senaste gången jag köpte ett par skor i Sverige var sommaren 2006 och skorna ifråga tyckte jag aldrig riktigt om och använde därför väldigt sparsamt. Det var ett sånt där måsteköp, jag behövde verkligen ett par vanliga skor som inte var mina grova arbetsskor med stålhätta... Så jag köpte ett par bruna tråkiga skor som tillbringade största delen av sin tid i min garderob. Vad jag använde i stället minns jag inte, men det var säkerligen ett gammalt slitet par som jag tyckte bättre om.
I Skottland är dom ganska duktiga på att sälja skor. I vår pyttelilla stad fanns det minst fyra renodlade skobutiker plus att alla klädaffärer sålde skor i viss utsträckning. Precis som allt annat i vår pyttelilla stad var flertalet av dessa butiker ganska dyra, men jag lyckades i alla fall hitta ett par converse-dojor som jag använde så flitigt att dom föll i bitar efter ett halvår. Ovan nämnda naturlista-kängor var ytterligare ett brittiskt skofynd.
Men mina allra bästa skofynd har jag gjort i USA. Dom skönaste skorna jag nånsin ägt köpte jag dagen efter vårt bröllop i ett jättelikt köpcenter i Las Vegas. Billiga var dom också vilket ju var en ganska trevlig bonus. Tyvärr var jag så osmart att jag använde dom på mitt jobb vilket drastiskt förkortade deras levnadstid. Mina löparskor köpte jag i en av Detroits förorter för ynkliga 80 dollar, vilket var halva ordinarie priset. Nu är det inte några plattfotade plast-dojor, det är fantastiska skor som är som gjorda för mina fötter och bara jag tänker på dom får jag lust att springa...
Hoppas att isen smälter snart. Om jag nu inte kan hitta några skor jag vill köpa här så kan jag åtminstone ut och springa i väntan på nästa (skoshopping)resa till ett land utanför våra gränser.