On the road again...

På väg till stora staden i min lilla bil tidigare idag, blev jag återigen påmind om förmodligen det största irritationsmomentet med att bo i det här landet. Sedan min återkomst till Sverige har jag mycket ofta förundrats över och i vissa fall även varit rentav rädd för svenska bilförare. Det skulle vara intressant att veta om någon studie gjorts på förändrade körvanor de senaste fem åren. Själv tycker jag mig se en kraftig ökning i aggressivt beteende och våghalsighet idag jämfört med hur det var innan jag flyttade till Skottland.
Det tog inte mer än en knapp kilometer innan jag var upphunnen av dagens första "flytta-på-dig-jag-har-så-bråttom-att-jag-kör-över-dig-om-du-inte-flyttar-på-dig-omedelbart!". Det lustiga, om det nu finns något som är lustigt med det här överhuvudtaget, vilket jag är mycket tveksam till, är att när folk ligger bakom mig och pressar på vill jag bara köra ännu mera laglydigt och ligga precis på hastighetsgränsen. Inte har jag någon större lust att flytta mig åt sidan heller. Varför ska jag behöva anpassa mig efter dom så att dom kan bryta mot alla lagar och regler, för att inte tala om sunt förnuft..? Så jag körde på i runt 90 (vilket för övrigt är ungefär vad min lilla skruttebil klarar av utan att skaka och kränga alltförmycket) och försökte att inte göra fula grimaser när galningen kastade sig förbi mig i 110 så fort vägen övergick i dubbelfil. Det där demonstrativa att dom måste kasta sig förbi så fort som bara går för annars kanske dom kommer fram en tiondels sekund senare än dom skulle gjort och det är mitt fel, är nog bland det jag tycker är värst. Jag har lika mycket rätt som någon annan att vara på vägen. Så det så!
Det tycks mig som att det finns ett par grupper av förare som är värre än andra. Bmw-förarna givetvis. Dom är ju kända sedan årtionden tillbaka för sin dumdristighet och absoluta nödvändighet att ligga först i varje bilradda. Ja, helst skulle dom nog vilja skapa nya vägar där de åker fram för då skulle ju absolut ingen vara i vägen för dom. Eller kanske är det själva jagandet som är det roliga? Jag vet inte, för jag har verkligen ingen som helst förståelse för hur de beter sig. Min första bmw för dagen hann upp mig på tre röda sekunder, återigen på en enfilig väg. Det var ju inte någon överraskning direkt. Så fort 70-sträckan var slut och vägen åter blev dubbelfilig han jag knappt säga "kanin" innan han visslade förbi, i åtminstone 120. Det var ju inte så farligt, tänker du. Nej, det tyckte inte jag heller förrän jag såg att han hade en släpkärra efter sig...
Numera tycks saab-förarna ha tagit över en stor andel av drulle-gruppen. Kanske beror det på att en saab numera kostar lika mycket som en bmw och att de attraherar samma typer av kunder; rika och fartblinda?
Kanske är det bilindustrins fel? Borde man verkligen tillverka bilar som kan gå i 200 km/h när man inte får köra fortare än 110? Är det inte en onödig frestelse att ge människor möjligheten att köra lika fort som ett snabbtåg, medan lagen säger att det inte är tillåtet?
Kanske är det medelmåttiga Sveriges fel? Hur annars förklarar man ett beteende där människor verkar vara ute efter att ta livet av sig själva genom att köra om de sista hundra metrarna innan motorvägen går över till en fil? Bara häromdagen fastnade en kvinna i sin bil mellan ett vajerräcke och en lastbil på motortrafikleden utanför stan. Ja, hon FASTNADE! Hur det kom sig att ingen skadades på kuppen det begriper jag inte, men man kan ju i alla fall hoppas att hon lärde sig att ibland är det bättre att INTE köra om.
Är det så att livet här i Sverige är så trist och ointressant att det enda sättet att få lite spänning i livet är att tänja på gränserna i trafiken? Eller käkar folk testosteron till lunch istället för kycklingsallad nuförtiden..?
Jag ställer många frågor idag. Tror inte att jag någonsin kommer att få svar på dom alla. Jag har nog rentav gett upp hoppet om att förstå varför. Istället ägnar jag mig åt att försöka hålla mig undan från dom värsta galningarna samtidigt som jag ber en stilla bön att dom tänker på sina familjer när dom är ute på vägarna. Är det verkligen värt att riskera livet bara för att visa hur snabbt du kan köra och hur bra din bil går jämfört med min? Om du nödvändigtvis måste hävda dig hela tiden, börja spela tennis eller spring maraton! Tills dess, snälla väx upp!!!