Examensdax för spruttibangbang

Det har blivit dags att besiktiga bilen. Imorgon bitti närmare bestämt. Jag har aldrig varit med om en bilbesiktning förut, men jag har hört talas om ett väntrum med fika...
När kallelsen kom för snart två månader sen försökte jag förklara för maken vad det var. Eller ja, egentligen ville jag bara veta vad det engelska uttrycket för bilbesiktning var, men han såg ut som ett stort frågetecken när jag ställde min fråga. Vad då? Kontrollerar ni era bilar? Måste man det? Varför? Så det blev min tur att svara på frågor. Lika självklart som att man äter fil till flingorna trodde jag att det var att alla länder besiktigar sina bilar, om än kanske med varierande tidsintervaller och olika krav. Men, nej. Precis som man inte har en aning om vad filmjölk är i USA, lika oförstående är man till besiktning av bilar. Det är väl DITT problem om din bil ramlar ihop på motorvägen! verkar man säga där. Att det skulle ha något med allmänhetens säkerhet, för att inte tala om miljön och vägarnas hälsa, det tycks vara en väldigt svensk tanke.
Jag tycker nog att vårt svenska system är rätt så bra i alla fall. När nu folk kör som dom gör (se gårdagens blogg...) så är det ju ändå ganska skönt att veta att deras bilar åtminstone uppfyllt vissa minimikrav. Samtidigt så förstår jag nu hur vi kunde se så många rostiga konservburkar vingla omkring på motorvägarna i Michigan i somras. Bilar som helt klart skulle fått körförbud här i Sverige användes till dom bokstavligen inte kunde fortsätta.
Jag är lite orolig att vår spruttibangbang kommer att få ganska lågt betyg imorgon, men samtidigt ska det bli skönt att veta hur det egentligen står till under den illa lackade motorhuven. Och så ser jag fram emot en kaka eller två...