Dags för tvättstugedag igen... Ibland känns det som att min huvudsakliga sysselsättning är att tvätta kläder. Jag tillbringar hela dagar med att springa upp och ner för trapporna till vår ensamma tvättmaskin nere i källarens dammiga ledsamhet. Tacksam ska man väl ändå vara att man inte behöver tvätta för hand längre, som mina mormödrar fick göra.
För en liten stund sen var det så dags att gå ner och byta en maskin. Trots att tiden gått ut enligt min timer stod maskinen fortfarande och malde. Displayen visade att det var en minut kvar på cykeln. Så jag ställde mig där och väntade. Tänkte att det här går ju snart. Väntade och väntade. Och lite till. Värst vad lång den där minuten var. Så jag gick in i anslutande torkrum och tittade till första maskinens tvätt som hängde på tork. Jodå. Ganska torr. Åtminstone mina tunna tröjor, inte mina nyinköpta jeans dock. Torka på!
Gick tillbaka till tvättmaskinen igen. Fortfarande en minut kvar och inte en antydan till centrifugering. Fortfarande tvållödder i maskinen. Om er tvättstuga är något som min så vet ni att det inte exakt är ett ställe där man liksom sätter sig ner och bara fördriver tiden eller umgås. Slitna betonggolv, -tak och -väggar. Dammråttor i varje hörn och även mitt på golvet. Rostig golvbrunn där underliga organismer frodas och växer. Så jag traskade uppför alla trapporna igen, osäker på när maskinen kommer att bli klar med mina gröna ikea-lakan.
Ett populärt tema inom sci-fi litteratur och film är ju artificiell intelligens och maskinernas framsteg och överlägsenhet. Lite skrämselpropagande blandat med action och drama. Jag är dock inte särskilt orolig. Tills dess att någon uppfunnit en tvättmaskin som fungerar utan konstigheter tror jag att mänskligheten går ganska säker. Om än något smutsig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar