En osannolik hjälte

Igår bevittnade jag ett mirakel. Vår bil gick igenom bilbesiktningen utan en enda anmärkning! För någon som någon gång kört vår bil eller ens sett (eller hört) den på nära håll är detta smått obegripligt. Själv förstod jag inte riktigt vad som hänt förrän jag hade protokollet i handen och var på väg ut ur besiktningslokalen. Detta var ju samma bil som startade först på fjärde försöket på morgonen, drygt tio minuter innan besiktningen. Detta var ju samma bil som dör så fort man trampar ner kopplingen om man kör långsammare än 50 km/h, ja åtminstone innan den blivit ordentligt varm. Men där var den. I besiktningshallen startade den utan problem, motorn spann som en kissekatt. Upphissad i luften såg den ut som en stor blank röd karamell som hängde i luften. När kontrollanten öppnade porten och körde ut för en liten testfärd såg bilen piggare ut än den någonsin gjort. Det var som att den verkligen ville visa upp sig från sin allra bästa sida och samtidigt visa hur väldigt fel jag har haft. Någon minut senare kom Herr Kontrollant in och sade åt mig att det var ju en fin bil, det är bara att köra vidare!
När jag efter en stund hämtat mig från chocken skickade jag ett meddelande till min man om vad som just hänt. Han trodde att jag kört dit med fel bil. Eller att jag distraherat kontrollanten med karameller.
Jag tycker att bilen ser ovanligt fin ut där den står ute på gatan med vårfloden rinnande strax bredvid. Den ser liksom finurlig ut. Som att den lurat oss hela tiden och vi först nu insett verkligheten; att vår bil faktiskt är helt okej. Visst är det lite irriterande att den stannar titt som tätt under färd, speciellt i rondeller. Och det är heller inte så roande när den väljer att inte starta vissa morgnar. Men å andra sidan har det varit en osedvanligt lång och hård vinter. Kanske måste även småbilar tillåtas att ogilla vintrar. Precis som jag hellre stannar hemma och dricker en kopp te än ger mig ut i snöstormen, så tycks vår bil föredra en dag hemma i garaget framför en färd på kalla och snöiga landsvägar. Men nu tycks våren äntligen vara här och det är tydligen nog för att göra även små röda bilar glada och pigga. Det har jag papper på!