Blott en skugga av sitt förflutna

Det finns ett stort vitt övergivet trähus i ett av våra grannkvarter. Jag såg det första gången redan i vintras och fastän gömt under en meter snö så var det uppenbart att ingen längre bor där. Färgen flagnar runt fönstret. Plåttaket har en odefinierbar färg; antingen har det en gång varit rött och håller nu på att bli gråsvart eller så är det tvärtom. Trädgården är vildvuxen och kantas av snåriga buskar mellan träd vars grenar spretar åt alla håll. Fönstren gapar tomma. Det ser så sorgset ut, det stora övergivna huset. Av någon anledning tycks övergivna hus påverka mig känslomässigt. Det är som att deras förflutna viskar till mig om en svunnen tid då människor fortfarande bodde i huset och där fanns liv och glädje och dofter och ljud. En tid då huset var behövt och kanske rentav älskat. Kanske är det bara ytterligare ett uttryck för mitt historieintresse, men jag önskar ofta att jag kunde resa tillbaka i tiden och se hur annorlunda livet var för sextio, sjuttio år sen. Visst, jag åker gärna hundratals år tillbaka i tiden också, men jag misstänker att man inte behöver gå så långt tillbaka i tiden för att se en avsevärd skillnad i levnadssätt.
Men mer än ett uttryck för mitt intresse i historia är det nog ett uttryck för min önskan att ingen ska hamna utanför, åtminstone inte utan att man själv väljer att stå utanför. Ingen ska behöva bli övergiven, lämnad helt åt sitt eget öde. Ensamhet är bland det värsta jag vet och alla uttryck för det gör mig illa till mods, vare sig det rör sig om en övergiven kattunge, ett flyktingbarn eller ett gammalt övergivet hus. Nu innebär det inte alltid att jag faktiskt gör någonting, men det finns ändå en önskan inom mig att ställa allt till rätta; att köpa det där gamla huset och reparera och måla och rensa och fixa. Nu finns det inte vare sig tid eller pengar till ett sådant jätteprojekt. Därför får jag istället nöja mig med att drömma och försöka se det som inte längre finns som om vore det där. Då ser jag huset i all sin prakt och glans, omgivet av grönska och med skrattande och lekande barn i trädgården. Drömmar. Tar bort sorgsenhet. Ibland.