En lång långtråkig dag

Det finns trötthet i Jenny. Så skulle man kunna sammanfatta mitt tillstånd idag. Så värst konstigt är det inte eftersom jag haft huvudvärk i tre dagar. Men nu verkar det äntligen ha släppt, tack och lov.
Dagen har för övrigt varit en sällsynt studie i overksamhet och en övning i att ha tråkigt. Konsten att kunna ha tråkigt tycks vara en alltmer sällsynt konstart och jag erkänner villigt att jag själv inte är någon mästare i denna gren. Jag inser dock värdet i förmågan att ha tråkigt och hur nyttigt det kan vara. Nyttigt att inte alltid behöva bli underhållen och road, nyttigt att för en gångs skull tänka annorlunda tankar eller, för dom av oss som lever ett väldigt snabbt och fullspäckat vardagsliv, kanske bara stanna upp och tänka överhuvudtaget.
Nu känns det kanske inte så där jättebra när man befinner sig mitt i tråkigheten, men efteråt brukar det kännas desto bättre. Tråkigheten blir en bra utgångspunkt att jämföra andra tillfällen med så att man verkligen uppskattar de roliga/kreativa/aktiva stunder man har.
Aktivitet och produktivitet är mycket viktigt för mig och det blir ofta ett väldigt ojande och suckande när jag inte har något att göra. Att bara sitta still och vara är inte riktigt min grej. Men ibland tvingar jag mig till att göra just det och det är nyttigt för mig, och förmodligen ganska jobbigt för min man. Det är ju oftast han som får stå ut med min klagan och mitt mummel, min trumpna uppsyn och mitt osaliga trampande i lägenheten, när jag anstränger mig för att ha så tråkigt som möjligt. Men nu är det snart slut på min schemalagda långtråkighet. Den kommande veckan har jag ganska mycket inplanerat och för morgondagen speciellt har jag en lång lista på saker som ska uträttas, inklusive försöka få bilen lagad... Så nu blir det glada miner resten av veckan, full fart på alla fronter och massor av roligheter! Tjoho!!