I förvaltningarnas värld

Det har blivit dags för en kort paus från mina studier så jag sätter mig och skriver lite istället. Det brukar vara läge att göra något annat när ögonlocken blir allt tyngre och tankarna börjar vandra bort från förvaltningsrättens fascinerade fakta... Visste du att det finns en speciell förvaltningsdomstol som tar upp överklaganden som har med växtförädling att göra? Samma domstol tar upp mål som har med patenträtt och skydd av varumärke. Är inte det en lite konstig kombination? Ena dagen diskuterar man en ny sorts majs, nästa dag vad en uppfinnare vill kalla sin golvmopp... Trevligt med variation antar jag.
Eftersom jag redan är inne på myndigheter och förvaltning fortsätter jag på samma tema.
Igår fick jag slutgiltigt avslag på min ansökan om att få a-kassa. Det har nu gått nästan elva månader sedan jag kom tillbaka till Sverige. Elva månader utan inkomst. Utan bidrag. Först nu kommer det fram att det inte har någon som helst betydelse att jag jobbade heltid i Storbritannien precis innan jag flyttade tillbaka till Sverige. Utan ett väntande jobb här uppfyllde jag inte ens det mest grundläggande kravet för att få a-kassa. Är inte det lite ironiskt... Om jag nu hade haft ett väntande jobb här, varför skulle jag då behövt a-kassa överhuvudtaget?! Om jag förstått det hela rätt (vilket jag kanske inte har, för även fast jag just nu pluggar just myndighetsutövning och förvaltning så är det snårigare än Amazonas djungler...) går det att överföra tid arbetad i EU-land till annat EU-land, men den senaste fullgjorda anställningsperioden ska ha skett där man ansöker om förmåner. Det är ju inte utan att man blir lite fundersam över vad det är för vits med EU alls.
Nåja. Nu har det ju ändå inte gått någon nöd på mig. Tack vare nära och kära och att min man - som inte ens är svensk medborgare! - är högt älskad av det här landet har jag alltid haft mat på bordet ändå. Dessutom har jag ju fått uppleva spänningen och förväntan som kommer med att ha ett ärende som utreds av högre makt! För att inte tala om hur roligt det är att skriva brev efter brev med uppgifter och förtydligande och kompletteringar till den ansökan som skickades in tidigt i höstas. För mig som tycker om att skriva syrliga brev har det varit stunder av enastående lycka! Men nu tycks det alltså ha gått mot sitt slut.
Visst kan jag överklaga beslutet igen (är det något jag lärt mig i mina förvaltningsrättsliga studier så är det just detta; man kan överklaga och sedan kan man överklaga igen, och om det inte hjälper kan man börja om på nytt igen med precis samma ansökan!), men samtidigt verkar det som att dom redan bestämt sig och det är ju lite onödigt att belasta ett system som redan är så överbelastat att en överklagan tar 17 veckor att handlägga... Dessutom har jag viktigare saker att sysselsätta mig med. Igår skrev jag ett långt brev till telia som redogjorde för den fars mina kontakter med det företaget har utvecklats till. Det blev nära tre sidor med ganska många komiska inslag om jag får säga det själv...
Idag, och den närmaste tiden, kommer jag att fokusera på min tenta i början av juni. Där får jag glädjen av att "tillämpa i teorin" det jag i praktiken sysslat med i nära nog ett år, försöka begripa mig på det svenska myndighetssamhället! Oh happy day!