Respektabel medborgare kommer här

Imorgon ska jag bli en respektabel medborgare igen. Jag ska börja arbeta igen efter nästan elva månader utan arbete. Det är inte helt lätt att få jobb i dagens Sverige har jag märkt. Konkurrensen om de lediga jobben är stenhård. Ja, åtminstone om den typ av jobb som jag har ägnat de senast tio månaderna åt att söka. Häromdagen fick jag ännu ett brev med ett meddelande om att en tjänst jag sökt blivit "tillsatt av annan sökande". Över 170 personer hade sökt tjänsten. 170! För ett administratörsjobb i en liten stad i västra Sverige... Men nu har jag alltså lyckats få ett jobb. Visserligen tidsbegränsat, men det är på heltid och det är en början. Det faktum att man inte behövde några som helst meriter för att kvalificera sig för jobbet, mer än flinka fingrar och siffersinne, försöker jag att inte tänka så mycket på.
Istället tänker jag på hur skönt det ska bli att få lite rutin på tillvaron igen. Jag är i allra högsta grad ett vanedjur och gillar att ha mina dagar ganska inrutade. Nu måste jag visserligen gå upp en timme tidigare på morgonen för att ta en tidig buss, men det finns ändå en viss tjusning i att sitta i morgonkylan på en bänk och vänta på bussen och läsa morgontidningen.
Känslan av att komma hem efter en dags arbete och känna att man förtjänar att ta igen sig för att man har gjort sitt ser jag också fram emot.
Det ska också bli oerhört skönt att känna att man gör ett bidrag igen. Nu tänker jag inte på mitt storslagna bidrag till stadskassan i första hand, men mer på mitt bidrag till vårt hushåll. Nu kan vi kanske äntligen köpa en tv till det digital-tv-paket vi prenumererat på i två månader utan att kunna utnyttja det... Tänk vad glada dom kommer att bli på Radiotjänst när jag ringer och berättar att vi köpt en tv! Sedan borde jag uppsöka en tandläkare någon gång det närmaste året. Maken behöver kontaktlinser och vi behöver båda nya skor. Sen skulle det ju vara ganska skönt att kunna sätta in lite pengar på vårt sparkonto som ännu inte innehållit ett öre. Listan kan göras mycket mycket mycket lång.......
Men just nu hoppas jag bara att jag inte försover mig och att dom har sköna skrivbordsstolar. Det är allt jag ber om idag. Resten får lösa sig allteftersom.