Tretton ägg senare...

Påsk i det här landet tycks ha övergått till att bli en helg då man proppar i sig ägg av olika slag med förskräcklig hastighet. Det rör sig om allt från riktiga hönsägg till chokladägg, sockerägg, skumägg och kanske rent av ett och annat fiskägg...(tänker på kaviar såklart). I egenskap av dotter i ett hushåll där båda föräldrarna under en stor del av mitt liv haft arbeten inom äggbranschen har hönsäggen alltid haft en mycket självklar plats, inte bara runt påsk, utan under hela året. Nu menar jag inte nödvändigtvis själva ätandet av äggen, det är uppenbarligen väldigt utspritt även bland familjer utanför äggbranschen, utan hela livscykeln runt äggproduktion och höns.
Fast det nu är över tjugo år sen minns jag fortfarande det öronbedövande kacklet hos hönseriet som låg vägg i vägg med packeriet där pappa jobbade i mitten av åttiotalet. Lukten ska vi inte tala om, den var nästan illa nog för att avskräcka mig från äggätande för en lång tid. Jag minns också det lilla kontoret i packeriet där telefonen och faxmaskinen gick för högvarv och där pappas utslitna tandborste och nästan lika utslitna gamla sandaler kom att bli hängande på väggen som ett minne av en något excentrisk chef som arbetade så hårt och var så upptagen med allt som rörde äggen att han inte hade tid att byta tandborste eller anpassa sina skor till det senaste seklets mode... Jag kan fortfarande känna smaken av den underliga danska yogurten som jag fick av en dansk lastbilschaufför som present. Han var snäll minns jag, men jag förstod inte ett ord av vad han sa. Yogurten minns jag dock som om det var igår. Den åt jag i det gamla fikarummet som hade värmeskåp på väggen för packeriarbetarnas matlådor och en ständig doft av automat-kaffe.
För att vara en familj så (ibland ofrivilligt) engagerad i äggbranschen var det förvånansvärt ofta som vi inte hade några ägg hemma. Det var alltid lite extra pinsamt att ringa grannen och fråga om man kunde få låna ett par ägg så att man kunde baka den där sockerkakan man i tanken redan ätit upp. Som om stadens bagare skulle gå till ICA och köpa en skogaholmslimpa...
Idag på äggens allra heligaste dag (vad ska man annars kalla en dag då vi svenskar tydligen äter hela sex miljoner ägg!?) lyckades jag bara klämma i mig ett enda kokt ägg, fast jag kokat hela tretton, en del bruna, en del blå(!). Kanske är det det som är en av fördelarna med ägg; de är så mättande och innehållsrika att man inte behöver äta så många. Annat är det med godisäggen som jag gissar uppgår till mer än sex miljoner på en dag som denna.
I morse när jag stod i köket och förberedde en tårta hörde jag på radion att i Norge där har man sådant överskott på ägg just nu att man infört skottpengar på höns! Jag tror det var 2:20 som man fick för varje höna som togs ur produktion. Det lär säkert få några djurrättsaktivister att gå i taket och ropa både det ena och det andra. Men hur vore det om man tänkte till lite extra innan man började skälla på varandra? Till exempel kanske man kunde undersöka alternativa användningsområden för äggen. Vem vet kanske man kan omvandla dom till någon slags biogasbränsle? Lukten av ruttna ägg borde ju vara nog för att få vilken maskin som helst att starta och försöka ta sig så långt bort från stanken som möjligt... Eller varför inte använda äggkanoner istället för vattenkanoner vid våldsamma demonstrationer och upplopp? Dom demonstranterna tänker sig nog för en gång extra innan dom ger sig ut igen! Fast å andra sidan har dom kanske inte så mycket av vare sig demonstrationer eller upplopp i Norge...
Näe, nu börjar det här inlägget att dra lite åt fel håll. Nog dags att knyta ihop säcken och ge sig för idag. Glad påsk på er allesammans!