Grodor, vovvar och diskmaskin.

Jag tror att jag har gett upp på den här veckan. Inte helt och hållet, mest beträffande de studier jag hade tänkt få gjort. Nu är klockan snart fem på en fredag eftermiddag och jag har ingen lust alls att öppna mina böcker. Tycker nog inte att jag borde heller, inte idag. Det får räcka med ett möte på förmiddagen, en färd ut till skogen för att vara barnvakt en stund följt av diskmaskin-shopping. Det var allt jag orkade med idag, så är det bara. Nu sitter jag bara här framför datorn och stirrar tomt ut i luften. Har inget kvar att ge. Vill bara gå och köpa en påse godsaker och sen bli underhållen på något vis. Eller sova.
När jag var barnvakt tidigare idag blev jag i alla fall underhållen. Medan jag lagade lunch läste min äldsta systerdotter sagor och vi diskuterade vad dom olika figurerna i sagans värld sysslade med. Särskilt intressanta var dom stora grodorna i en version av Tummeliten. Dom hade visst vaknat nu, konstaterade hon. Dom hade sovit länge för dom var sååå trötta! Vi pratade om bilar också; hur bra det är att hon och hennes familj har en bra bil; en brun bil som fungerar. Att jag inte längre har min lilla röda bil var ju tråkigt, men tanken på att hennes bil fortfarande hänger med tycktes skingra alla bekymmer och det var ju skönt. Sedan konstaterade hon också att det inte droppade från taket inne i mormor och morfars hus och det var ju också rätt så bra. I hennes hus droppade det dock från taket och det var ju lite märkligt. Åtminstone verkade det inte höra till vanligheterna.
När maten var i ugnen passade vi på att gå på promenad i den soliga men blåsiga våren. Jag hade med mig morfars tossiga hund och lillstumpan hade med sig sin vovve; trähunden som till och med jag lekte med som liten. Den drog hon genom lera och gräs precis som jag gjorde med den lite livligare terriern. Sedan gick vi in och åt lunch, fisk i foliepaket. Potatisen såg visst ut som gurka och det verkade vara positivt, i vanliga fall är potatis visst ingen vidare favorit men idag slank den ena slanten efter den andra ner. Nöjda och belåtna sa vi hej då och jag åkte tillbaka till stan. Minsann var det inte en stor groda som hoppade över landsvägen där jag kom körande. Dom har verkligen vaknat till liv! Önskar bara att jag kunde göra det samma...